En ny era..

Jag gör det igen. Byter adress.

För sista gången ska jag försöka bli en aktiv bloggare. Funkar det inte denna gång så skiter jag i det.

Så följ med till http://camorr.blogg.se :)

Så fruktansvärt uttråkad.

Hej hopp!

Fredagkväll, och jag sitter ensam hemma och har såå tråkigt. Varför är det aldrig nåt bra att se på tv på fredagkvällar? Alla är såå himla förtjusta i Lets Dance men jag tycker ärligt talat att det är så jävla tråkigt.

Jimmy jobbar. Barnen är hos papporna och jag är sjukskriven. På måndag blir det jobb igen. Fingret är mycket bättre. Fortfarande inte vad det var innan den lilla incidenten med tapetkniven men det dröjer nog. Känns så himla töntigt att vara sjukskriven pga ett finger, men tydligen så gick det inte att fixa några andra arbetsuppgifter till mig.

Köket kan nog snart klassas som klart. Det blev skitbra. Lite småfix kvar som socklar, golv och taklister. Sen ska jag ta kort och lägga ut. När vi blir slutgiltigt klara kan vi nog säga att det allt som allt tog ca 1,5 månad från att vi började riva tills det blev klart. Nu har det ju dragit ut på tiden lite pga fingerskador m.m. Jimmy har varit och är jätteförkyld i veckan så han har inte heller riktigt orkat hålla på.

Dennis och Linus var över en sväng idag för jag och Dennis skulle prata lite om husdeklarationen och så. Linus var inte lycklig över att träffa mig :( Han vägrade ta av sig overallen och tyckte gott att de kunde gå hem direkt igen. På måndag tyckte han att vi skulle träffas igen. Svider lite i mammahjärtat ska jag ju erkänna. Men ska man se det som att han hela livet varit fruktansvärt mammig, så kanske det är dags att han blir lite pappig nu.
Bella ringde igår och hon sa: "Mamma... när jag är hos pappa så längtar jag efter dig, och när jag är hos dig så längtar jag efter pappa" Pluttan min.. Jag förklarade för henne att det var helt normalt att känna så.

Åh vad jag saknar dem nu.. Avslutar med en bild på världens sötaste kladdunge. :)

(Spottar o fräser lite åt den här jävla bloggen som inte alls vill lägga in bilderna där jag vill ha dem.. Jag är såå nära på att byta tillbaka till min gamla blogg.se adress)

Aj.

I tisdags efter jobbet så tänkte jag att nu jäklar ska de sista tapetbitarna upp. Sagt och gjort. Skar till en tapetvåd i rätt längd och sen skulle jag justera lite på bredden. Hade mätt ut och ritat upp. Lägger dit linjalen med och håller fast den med vänster hand.. tar sats med kniven och drar. Rätt över fingertoppen på vänster långfinger. Smärtan kom inte direkt men jag kände direkt, att det där tog djupt.. panik jag undrar om fingertoppen sitter kvar?
Sprang runt som en yr höna o bara skaka på handen o skrek o grina. Eftersom jag blödde ordentligt och jag samtidigt skakade handen i ren panik för jag inte vågade titta hur den såg ut resulterade det i blod överallt. Då menar jag varenda skåplucka i köket, väggar, golv, kakel, tak i kök, hall och vardagsrum. Blödde igenom tjocka papperstussar och en handduk. Usch o fy.

Fingertoppen satt fast.. en bit av den i af. Linnea kom och skjutsade mej till jourvårdcentralen, där de tejpade ihop mitt finger och satte ditt ett stort paket som jag får ta bort tidigast imorgon. Fick stelkrampsspruta och jobbförbud tom tidigast tisdag. Då får jag bara jobba om min chef kan ge mej arbetsuppgifter som inte innebär tunga lyft. Annars blir det sjukskrivning, så vi får väl se.
Ont som fan har jag till och från. Trodde inte att långfingret skulle påverka hela handen så mycket. Försökte ta ner lite ren tvätt nyss, men på nåt vis spänner jag upp fingerskadan i själva kompressen när jag använder pekfingret och det blir tryck däri som gör ont som fan.. Ja.. jag säger då det. Får se vart denna resa bär.

Har starka värktabletter hemma. Tradolan som jag fick när jag opererat bort gallan. Jag blir helt däckad av dem. Sover mest hela tiden och får ett sjukt illamående. Spydde o hade mig i morse så nu tror jag hellre att jag har ont faktiskt.

Detta inlägg har väl tagit en kvart längre en vad det borde gjort. Pekfingervalsen med vänster hand.. Jippii..

Ha det gött allesammans!!

Tycka synd om sig själv.

Jahapp. Då var vi redan inne i februari. Livet springer ifrån mig känner jag och jag får panik utav det. Börjar alltsom oftast fundera på om jag en dag ska sitta där, när jag är sisodär en 80 år, och undra varför jag aldrig tog tag i mitt liv? Utbildade mig, gick i nån rolig studiecirkel, skaffade en hobby, osv osv.
Tidigare idag satt jag och tittade ut genom vardagsrumsfönstret och såg ett pensionärspar gå förbi och kände verkligen, faan vad jag längtar tills jag blir pensionär. Då slipper jag jobba, inga måsten. Bara vara. Göra det man vill. Fast med lite mindre pengar förmodligen, men det skulle inte göra nåt.

Hemma från jobbet idag. Linus åkte på vattkoppor i torsdags.. äntligen. 23 dagar senare än Bella så han kanske fick det från någon på dagis. Det går mycket där. Vabade fredag och lördag, sen var jag ledig söndag och måndag. Igår lyckades jag sträcka ryggen/skuldran. Vi håller ju på tapetserar i köket nu, och har rivit tapet som en galning. Jag vabade halva dagen idag sen tog Dennis över och då valde jag att stanna hemma hela dagen. Ringde min chef och frågade om han tyckte jag skulle fortsätta vaba hela dagen, eller om jag skulle vaba halva, och sen sjuksriva mig. Fick bara ett uppgivet "du gör som du vill" ungefär av min ställföreträdande. Jag blir så... uppgiven. Fy fan.

Bella åkte till pappan sin igår. Idag när Jimmy åkt till jobbet, och Linus till Dennis så hyrde jag film, P.S I love you, köpte godis, cola, åkte hem och bäddade ner mig i Bellas säng och slog på filmen. Mofflade i mig godis så det sprutade ur öronen nästan. Det var så synd om mig då kände jag. Jag tror aldrig jag gråtit så mycket till en film. Ville verkligen inte att den skulle ta slut. Är glad att jag såg den ensam :) Hatar att gråta till filmer men är jag ensam kan jag sittar där o hulka bäst jag vill.

Eftersom detta som sagt varit en riktigt funderar dag så har jag tänkt och tänkt. Jag undrar om jag någonsin kommer acceptera att vara ifrån mina barn såhär? Självklart måste jag ju, jag vet. Men jag undrar om det blir lättare med tiden? Det har gått ett år nu sen vi började och jag får nog bara mer o mer ångest över "bortaveckorna" Jag vet att jag tjatar om det här, men det är en STOR sten som ligger på mina axlar. Jag undrar mest bara. Kommer jag någonsin att kunna känna mig helt lycklig igen? Jag kan ha ett skal utåt, men inuti är jag trasig. :/

Mitt i allt mitt deppiga så måste jag återigen passa på att gratulera Carola o Martin. När Noel döptes i lördags så passade de på att gifta sig. Inget visste något förrän bröllopsmarchen började spelas. Fattar inte hur de kunnat smyga sådär utan att försäga sig. Duktigt gjort av dem. Det är med stor sorg i mitt hjärta jag kan säga att jag inte var där. Men vad är väl en bal på slottet? :)

Grattis min älskade vän!!

Köket

Vill börja med att tacka för de söta kommentarerna i föregående inlägg. Det värmer ända in i hjärteroten :)

Här hemma är det inte en lugn stund. Renovera, jobba sova. Tänkte kasta in lite bilder så ni får se :)

Idag har jag i alla fall försökt leta fram diskbänken och spisen. Ska försöka mej på lite matlagning idag. Blir nog sista gången med den där spisen och det ska bli UNDERBART.
Nu ska vi försöka bygga ihop den rivna sidan så vi kan kasta över allt som står i skåpen på den icke rivna sidan, till den nya sidan. Finns liksom ingen plats att göra av allt.
En sak är säker. Om det är svårt att hålla renoveringen till ett rum när man gör typ ett vardagsrum, eller sovrum, så är det ingenting mot vad det är när man renoverar köket. Det är grejer överallt. Misär var namnet. Nu vill jag bli klar. :)

Piss o skit dag.

Idag är en sån där måndag igen när allt känns piss o skit. Har hela helgen kännt att denna vecka kommer att gå bra för vi har så mycket med köket och så + att vi ska på kryssning på lördag.

Riktigt så blev det inte. Började med att Linus kom in till vår säng inatt runt 4. Var upp och kissade med honom och när jag la mig igen var det som att någon tog en slägga och bankade den i mitt huvud. Från en sekund till en annan fick jag sån huvudvärk så jag trodde ärligt talat att jag skulle avlida.
Upp runt 7 med en son som absolut verkligen INTE ville gå till varken dagis eller pappa idag. Han var mycket ledsen och stora tårar rann längs hans kinder när jag var tvungen att lämna honom på dagis. Gick gråtandes med Bella till fritids och ville bara försvinna från jordens yta. Fan vad jobbigt detta är.

Denna vecka är det nog ändå inte känslan av att vara ifrån mina barn som är den allra värsta. Det är mer känslan av att jag vet att Linus är i en period där han mår dåligt av detta flängande fram och tillbaka. Han pratar mycket om att han vill bo i Tillberga igen. Han minns väl allt där som guld o gröna skogar. Mamma och pappa bodde tillsammans.
När jag hämtade honom förra måndagen var han så arg så det blixtrade ur ögonen på honom. Då ville han att pappa skulle hämta honom.
Vi har inte varit utanför dörren på hela helgen jag och Linus. I lördags var det kalas för hela slanten och igår började vi renovera. Linus ville inte följa med Jimmy och handla och han ville absolut inte gå ut och åka skridskor. Bara sitta inne i sitt rum o leka. Krypa in i sitt skal och känna sig trygg.
Det känns lite som att när han precis börjat känna trygghet och rota sig hos den föräldern han är hos, så är det dags att åka till den andra. Men man kan ju inte lösa det på något annat sätt.

Jag känner mej värdelös och jag hatar mitt liv ibland!

Presenten. :)

Bella fick ju som sagt en tv när hon fyllde år igår. Det var inte så lätt för henne att förstå vad det var när hon öppnade paketen.

Vad är nu detta?

" Bella.. det är en alldeles egen tv!"

Glad :)

Här kommer hon att spendera många timmar. Det har hon visserligen redan gjort :) Tror att hon blev nöjd i alla fall och det är ju huvudsaken.

Jordbävningen i Haiti.

Sms:a Akut till 72900 så skänker du 50 kr till de drabbade.

Över 100000 personer har dött, men lika många har överlevt och behöver nu hjälp.

50 kr kan nog de flesta i Sverige avvara för att hjälpa folk att få mat, medicin och vatten.

Jag är återigen glad över att bo i Sverige.

Isabelle 7 år.

Grattis min älskade busunge på 7 års dagen. Kan inte fatta att jag nu varit mamma i 7 år?!

Kan heller inte fatta att ungen är så svår att få kort på. Dessa två är från september -08. Hon hade alltså inte fyllt 6 än. Tänk att hon nu ska börja skolan i höst? Hade ärligt talat inte en tanke på att hon skulle bli så stor någonsin, när hon var en liten bebis.

För övrigt har Bella fått andra vaccinationsdosen mot svininfluensan idag, i skolan. Grattis på födelsedagen liksom :) Hoppas att hon mår okej imorgon när vi ska ha kalas.

Av oss har hon även fått en tv och en dvd att ha i sitt rum. Bortskämda barn, men förhoppningsvis kan hon ha den i många år. Hon blev nöjd i alla fall. Nu kan hon se på barnkanalen när hon vill i sitt eget rum. Värsta lyxen.

I övrigt ska självaste födelsedagskvällen firas med Mc Donalds, godis och Lets Dance. Det sistnämnda är hennes egen önskan och absolut inte vår. Men vad gör man inte för barnen? Speciellt när de fyller 7 hela år.

Trevlig kväll!!

Arg.

Finns det nåt mer jäkla irriterande än när man skrivit ett långt inlägg och så råkar man komma åt den satans pekplattan så försvinner allt? Jag vill bara ta datorn och kasta ut den igenom fönstret. Kan inte stänga av pekplattan heller, för min mus lever sitt eget liv så ibland fungerar den inte alls..

Helgen är slut snart. I morgon kommer mina små älsklingar hem. Jag saknar dem så. Ska bli oerhört skönt med ordningen återställd. :)
Först ska jag jobba. Inte så sugen alls. Men det går väl snabbt när man väl är där. Verkar som att jag ska vara på Höglagret så det blir skönt.

Igår var vi barnvakt hemma hos Micke och Nico. Det gick jättebra. Ungarna somnade utan problem strax efter att de åkt iväg så jag och Jimmy satt i godan ro och såg på film fram till 23 ungefär när Nico ringde och ville bli hämtad.

Idag har vi hunnit en sväng till IKEA för att betala bänkskivan vi beställt, En sväng till återbruket och en liten snabbis till maxi. När vi kom hem slappade vi ett bra tag. Käkade för att sedan få besök av Linnea, Heaven och Bart. Mycket trevligt. Bart tittade på vår el i köket. Vi lär ju fixa en del där nu och han är elektriker i Belgien så det känns bra. Han trodde han skulle klara av det :) Vi behöver lite nya uttag och så när det ska bli inbyggnadsugn och micro, på motsvarande sida mot vad det är nu.
Jag vill bara komma igång med det där nu så att det blir klart någon gång. Har lite ågren över att hela lägenheten kommer bli som ett tajkon. Den är redan på god väg och vi har inte ens hunnit börja än. Men förhoppningsvis blir det värt det i slutändan. ..

Nehe.. jag ska kolla tv.nu, om det är nåt man kan kika på som inte slutar alltför sent ikväll.
Ha det najs!!

Saknar mina kottar!

Sicka sötisar va?

Idag är en sån dag där jag längtar såå efter mina barn. Jag gör det väl egentligen hela tiden men mer och mindre. Nu är det mer.



Hade en sån mardröm innan jag vaknade imorse. Vi var någonstans där det var väääldigt mycket snö. Då menar jag alltså alperna typ. Linus gick omkring med en snöslunga och hade liksom grävt fram en djup grop, eller grotta på flera meter ner med en lång gång i. Plötsligt hör jag att han är långt inne i gången när hela grottan rasar samman. Vaknar av att jag hör hans skrik och känner fullkomlig panik över att inte kunna göra något. Usch så hemskt det var. Kunde inte blunda eller försöka somna om för då hörde jag bara hans skrik.



Nåväl nu är det i alla fall fredag och bara ett par dagar kvar till måndag när de kommer hem. Jag pratade nyss med Belle i telefon. Hennes koppor höll redan på att börja torka så det verkar snabbt övergående för henne. Skönt det i alla fall. Får se nu om Linus åker dit också.

Nu ska jag vänta in Jimmy som är iväg och handlar frukost. Vi lever som värsta ungdomarna när inte ungarna är hemma. Sover till 10, äter frukost sent, glömmer lunchen.. Mm.. jättebra. Inte. Det ska bli ändring på detta.. Snart.

Vinter.

Ja. Vintern har verkligen kommit med dunder och brak. Snön har legat kvar i över 3 veckor nu utan att smälta bort en enda gång och kallt nå så gud in i helvete har vi. Just nu är det "bara" 21 minus och runt om i landet är det närmare 40 minus på sina ställen. Det är ju inte mänskligt? Hur kallt får det bli innan man får stanna hemma? Jag säger bara en sak. Går det närmare, eller under 30 minus då tar inte jag ut mina barn och tvingar dem till dagis. Frågan är om bilen ens startar? Det talas nämligen om att det ska bli ännu kallare.

Min fin fina tjej har fått Vattkoppor. Hennes lillebror fick på juldagen och precis 11 dagar senare uppenbarades dem på henne. Hon har feber och är dålig. Prickar på magen och på benen och de hade kliat inatt sa hon. Hon är hos sin far. Vi gissar på att Linus är smittad och tar det lika lång tid för honom så får han dem lagom till Bellas födelsedagskalas. Lämpligt. Som tur är inget som smittar till oss vuxna och jag tyckte faktiskt det var dags att de fick dem. Hoppas nu Linus får dem också så är det bra sen :) Inkubationstiden är väl typ 2-3 veckor tror jag.

Idag är det trettondagen. Vi jobbar som vanligt. 100% OB idag och egentligen så känns det som en vanlig onsdag så det gör inte så mycket. Bra med lite OB nu när jag gissar på att jag kommer få vaba en del i den här Vattkoppshärvan.

Funderar på att lägga ut lite grejer på Tradera. Har en hel hög här med saker som ska säljas. Men det skulle ju underlätta med en hushållsvåg så man kan väga grejerna och skriva ut vad frakten blir i själva annonsen. Linnea tipsade även om att det smidigaste är att skicka sakerna med schenker och då behöver man en skrivare för att skriva ut fraktsedel. Dryygt.
Har även en annons på blocket nu på två st sängbord/skåp. Ringde en snubbe igår och ska komma o kika på dem om en timme. Hoppas han köper dem. :) Kan behöva de pengarna till tvn vi "råkade" köpa till Bella i födelsedagspresent.

Ha det gött alles!

Nytt år, nya möjligheter.

Tjolahopp!

Det var inte igår va?? Hihi.. Så kan det bli. Folk har tjatat lite om att här ska uppdateras så jag ger mig på ett försök.

Höst, jul, nyår med mera har passerat sedan jag skrev sist. Livet rullar på som vanligt. Idag är sista dagen på en 10 dagars välbehövd ledighet och jag ljuger om jag säger att jag inte skulle vilja ha 10 dagar till. Men här måste jobbas nu.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Har känt en tid nu att jag vill skriva, men inte hur jag ska få ner det i text. Mycket skit som cirkulerar i skallen. Mycket som cirkulerar överhuvudtaget nu faktiskt.

I december blev jag erbjuden 4-skift på jobbet. Dvs jag kommer bara att jobba kväll var fjärde vecka istället för varannan. Ingen var gladare än jag, men säg den lycka som varar. 1,5 vecka senare får jag reda på att det inte kommer att bli av pga att de inte tänkt på hur mycket folk som kommer fattas den veckan jag skulle ha jobbat kväll. Vi var alltså en grupp på 15 pers som blivit lovade detta.
Jag blev sjukt ledsen, arg, besviken, u name it. Återigen ca 1,5 vecka senare får jag reda på att jag visst kommer att bli erbjuden ett 4-skift, men då måste jag byta jobbhelg och chef. Jag fick ett par dagar på mej att bestämma mig. Jag gillar ju faktiskt min chef rätt skarpt, och det är ju en fördel att jobba samma helger som Jimmy om man vill kunna ha ett socialt liv med varandra. Nåväl. Bestämde mig för att tacka ja i alla fall för att se vad som händer. Får då höra att fortfarande är inget bestämt så just nu lever jag i ett stoort frågetecken. Får jag 4-skift? I så fall, När börjar det? Vem får jag som chef? Osv osv.

Mitt i allt detta håller vi på att ska renovera köket. Vi har beställt en bänkskiva som beräknas komma den 28 januari och tills dess skulle det vara gött att ha ett någorlunda fungerande renoverat kök.. Fast vi kan inte börja för tidigt. För Bella fyller år den 15:e och då vill vi kunna ha ett kalas. Dessutom har vi varit dumma nog, (fast det ska ändå bli kul såklart) att boka in en kryssning den 23:e med båda bröderna och en massa annat folk. Mitt i operation köksrenovering liksom. Med köksrenovering så snackar vi riva ut precis allt utom kyl, frys och diskmaskin. Det kommer bli ett äventyr men jag hoppas det blir bra till slut.

Skulle även vilja hinna med att börja träna under denna månad. Har fått liite väl många trivselkilon nu kan jag tycka. Usch o fy. Alla byxor, och då menar jag alla sitter som jävla korvskinn och det är inte skönt.

Nu ringde även Carola nyss och bjöd in oss på Noels dop den 30.e. Fick tyvärr lov att tacka nej då vi jobbar.. Om jag föresten.. inte fått mitt nya schema då??? Kom jag på i skrivandes stund. För i så fall jobbar jag inte den helgen!! Men som sagt. Jag lever i ovisshet just nu. Vet ju inte ens om jag får det och när, jag skulle börja om jag nu skulle få det.

Utöver detta ska jag väl försöka hinna med att jobba, vara mamma varannan vecka ( ja, jag hatar det fortfarande lika mycket som i föregående inlägg att bara ha dem varannan vecka) vara sambo.

Det var allt för den här gången tror jag bestämt. Sängen kallar. Jimmy jobbar över ikväll o är inte hemma förrän efter 12 någon gång. Jag är trött!