Min stora sorg i livet.

Idag är det helvetesmåndag! Värsta dagen ever ever.. Jag HATAR den!!

Jämna veckor. Jag måste lämna barnen på fritids/dagis och gå därifrån i vetskapen om att inte få träffa dem på en hel jävla vecka. Sen är det kvällsjobb som gäller hela veckan också. Jag hatar båda två så mycket att inte ord går att beskriva. Kanske ett i-landsproblem för många, men för mig är det min absolut stora sorg i livet. Kanske inte jobbet, men ungarna. Båda två tillsammans blir bara piss o skit.

Har ändå tyckt att det känns ganska lugnt nu under ett par veckor. Kännt lite att jag accepterat det och försökt göra det bästa av situationen, men idag kom den här jäkla ångesten som ett slag i magen igen. Satt och försökte hålla tillbaka gråten hela vägen hem från dagis i bilen men sen när jag parkerade så exploderade allt. Jag är en sån person som drar mig tillbaka när jag gråter. Visar det väldigt ogärna för andra, inte ens för Jimmy, så jag drar mig undan. Vet inte varför, men jag har nog varit sådan hela livet.

Det är såhär det ska vara nu. Varannan måndag måste jag lämna mina barn och gå och må såhär dåligt under en veckas tid. Sakna dom och veta att jag missar halva deras liv. Jag undrar om det någonsin kommer kännas lättare? Jag undrar om de känner att jag sviker dem, lika mycket som jag känner att jag gör det?!
Visst är det jobbigt med barnen ibland, man bråkar och de trotsar o testar gränser men det enda jag vill är ju i alla fall att vara med mina älskade ungar.. :(

Matten går åt helvete också. Jag skulle ha börjat för 2 veckor sedan men kommer inte åt mina uppgifter. Har både mejlat och ringt men får inget svar. Borde verkligen åka ner dit idag och fråga vad som är fel och varför de inte ens ringer upp när man lämnar medelande på telefonsvararen och ber dem om att ringa upp mig.. Men idag är inte rätt dag. Svullna ögon och det känns som att jag börjar gråta bara jag ser en unge.
Att söka högskolan till januari går nog bort iaf.. tyvärr. Vill verkligen bort från jobbet. Helst nyss.

Ska jag fortsätta gnälla kan jag säga att jag är så less på mitt huvud också. Haft ont i princip hela helgen, men får man nån hjälp? Nä.. Gör lite stretchövningar tycker min läkare. Mjo tack. Det hjälper ju föga.
Som grädde på moset så har jag senaste tiden fått ett väldigt störande pip och tjut i öronen. Har så länge jag kan minnas haft pip i öronen men aldrig såhär. Jag har kunnat koppla bort det och inte hört det mer än kanske när det är riktigt tyst och man tänker efter. Nu hör jag det hela tiden. Högt och jävligt irriterande. Är som en väldigt hög tjutande ton på testrutan på tvn. Känner att jag börjar få svårare att höra vad folk säger när man har detta ständiga tjut i öronen. Borde nog börja köra med öronproppar på jobbet, men då blir jag ju stendöv istället.

Ja.. Detta blev ett sannerligen glatt inlägg. Livet leker!!